Majsormen
Svenskt namn: Majsorm, Majssnok
Vetenskapligt namn: Pantherophis guttatus guttatus
Släkte: Råttsnokar (pantherophis)
Familj: Snokar (colubridae)
Utbredning: USA
Storlek: 70-180cm
Livslängd: ~20 år
Utseende & beteende
En fullvuxen majsorm blir normalt 70-150 cm lång, men det finns individer som vuxit sig hela 180 cm långa. Hur fort en majsorm växer beror på mattillgång och gener. En snålmatad 5-åring kan vara lika stor som en välmatad 2-åring.
Majsormen är främst en skymningsaktiv orm men räknas oftast till dagaktiva ormar eftersom de ibland även är framme under ljustimmarna.
Hantering
När man pratar om "nybörjarormar" så nämns nästan alltid majsormen. Den är känd för sitt lugna temperament, sin lagoma storlek och det stora urvalet som finns av färg- och mönstervarianter, även så kallade morpher. Och visst är majsormen en mycket trevlig art, men man ska komma ihåg att det är trotts allt en ej domesticerad reptil som agerar utifrån sina instinkter även i ett terrarium. Därmed sagt är majsormen inte något keldjur som vill ligga runt halsen och gosa utan trivs som allra bäst i lugn och ro i sitt terrarium.
Självklart måste man då och då hantera sin orm vid till exempel städning av terrariet och att plocka ut ormen någon gång ibland är såklart inte skadligt. Dock ska man ha i åtanke att ingen orm vill bli hanterad och har heller inget utbyte av social kontakt med människor . Jag brukar säga att en orm kan bli "handvan" men aldrig tam.
Olika ormar har också olika personlighet. En individ kan vara oerhört lugn, orädd och låta sig bli hanterad utan problem, medan en annan individ kan vara rädd, lättstressad och vill gömma sig när man närmar sig den. För mycket hantering av en lättstressad orm kan orsaka matvägran och stressrelaterat nedsatt immunförsvar hos ormen.
Svenskt namn: Majsorm, Majssnok
Vetenskapligt namn: Pantherophis guttatus guttatus
Släkte: Råttsnokar (pantherophis)
Familj: Snokar (colubridae)
Utbredning: USA
Storlek: 70-180cm
Livslängd: ~20 år
Utseende & beteende
En fullvuxen majsorm blir normalt 70-150 cm lång, men det finns individer som vuxit sig hela 180 cm långa. Hur fort en majsorm växer beror på mattillgång och gener. En snålmatad 5-åring kan vara lika stor som en välmatad 2-åring.
Majsormen är främst en skymningsaktiv orm men räknas oftast till dagaktiva ormar eftersom de ibland även är framme under ljustimmarna.
Hantering
När man pratar om "nybörjarormar" så nämns nästan alltid majsormen. Den är känd för sitt lugna temperament, sin lagoma storlek och det stora urvalet som finns av färg- och mönstervarianter, även så kallade morpher. Och visst är majsormen en mycket trevlig art, men man ska komma ihåg att det är trotts allt en ej domesticerad reptil som agerar utifrån sina instinkter även i ett terrarium. Därmed sagt är majsormen inte något keldjur som vill ligga runt halsen och gosa utan trivs som allra bäst i lugn och ro i sitt terrarium.
Självklart måste man då och då hantera sin orm vid till exempel städning av terrariet och att plocka ut ormen någon gång ibland är såklart inte skadligt. Dock ska man ha i åtanke att ingen orm vill bli hanterad och har heller inget utbyte av social kontakt med människor . Jag brukar säga att en orm kan bli "handvan" men aldrig tam.
Olika ormar har också olika personlighet. En individ kan vara oerhört lugn, orädd och låta sig bli hanterad utan problem, medan en annan individ kan vara rädd, lättstressad och vill gömma sig när man närmar sig den. För mycket hantering av en lättstressad orm kan orsaka matvägran och stressrelaterat nedsatt immunförsvar hos ormen.
Terrarium
Terrariet är den viktigaste delen när det gäller ormhållning. Terrariet är ormens hem där den ska kunna känna sig trygg och utöva sina naturliga beteenden. En annan viktig del är att det också ska vara fint för ögat att se på.
Terrariets storlek
I L80 (Djurskyddsmyndighetens föreskrifter och allmänna råd om villkor för hållande, uppfödning och försäljning m.m. av djur avsedda för sällskap och hobby) kan man hitta en storlekskravstabell för olika djurslag.
För en majsorm med en längd på 101-125cm kräver en bottenyta på 0,43m² medans en majsorm med en längd på 125-150cm kräver en bottenyta på 0,63m².
Ett terrarium med måtten 120x60x60 fungerar väl till en fullvuxen majsorm.
Inredning
När man väljer inredning till sitt terrarium ska man tänka på att försöka återskapa en så naturlig och trygg miljö som möjligt. Som bottensubstrat kan man använda till exempel alspån, hampaströ och reptilbark. Vissa majsormar tycker om att gräva ner sig och därför kan man vara generös med mängden substrat.
En stor gren ger ett naturligt intryck och ger ormen en möjlighet att klättra då vissa majsormar är riktiga atleter. Om du plockar grenar ute i naturen så var noga med att inte välja barrträd (innehåller terpener).
Terrariet ska inredas med minst två gömställen - Ett på den varma sidan och ett på den kalla sidan.
Vissa individer tycker om att svalka sig med ett bad och därför bör man erbjuda det genom att ha en vattenskål med färskt vatten som är stor nog för hela ormen att krypa ner i om den skulle vilja. Vattenskålen hjälper även till att hålla luftfuktigheten lite högre.
Plastväxter ger ett naturligt intryck och ger också möjlighet för ormen att gömma sig i. Levande växter kan också användas och de hjälper också till att hålla fuktigheten lite högre. Eftersom majsormar inte är växtätare så kan man använda de flesta levande växter som finns att hitta i butik. Undvik dock växter med taggar eller vassa blad.
Fuktighet
Majsormar lever i det vilda i en fuktigare miljö än vad vi har i Sverige. Därför behöver man stimulera fuktigheten i terrariet genom att spraya i terrariet med jämna mellanrum. Extra viktigt är att höja fuktigheten lite extra när det är dags att ömsa.
Ett mycket bra komplement till sprayning är att ställa in en fuktlåda där ormen själv kan välja att ligga när den vill ha lite fuktigare. Det brukar vara ett mycket populärt gömställe som används flitigt av de flesta majsormar, framförallt när de ligger i öms. En fuktlåda är mycket enkelt att tillverka själv. Det man behöver är en godislåda eller liknande i lämplig storlek. I locket klipper man ett hål som är stort nog för att ormen ska kunna ligga dubbelvikt genom det utan att fastna. Lådan fylls med ett fuktigt materiel tex sphagnummossa (vitmossa) som kan hittas i vår natur, eller Exo Terras ForestMoss. Mossan behöver inte bytas ut varje gång utan kan återfuktas många gånger. Tips på hur du tillverkar en fuktlåda hittar du här.
Värme
Ormar är växelvarma djur, vilket betyder att de själva inte kan reglera sin kroppstemperatur utan påverkas av temperaturen i sin omgivning. Värmen i terrariet är därför mycket viktig för att simulera ett mer naturligt klimat och också för att matsmältningen ska fungera normalt. Genom styrning av värmen kan man också simulera dygnsrytmen och årstider.
Terrariet ska ha en svalare och en varmare sida så att ormen själv kan reglera sin kroppstemperatur.
Temperatur på sval sida = 24-25°C
Temperatur på varm sida = 30-35°C
För att reglera temperaturen i ett terrarium finns massor med alternativ till värmekällor anpassade till terrarium. Oavsett vilket alternativ man väljer så är det viktigt att koppla värmekällan till en dimmer så att man själv kan styra värmen så att djuret inte kan bränna sig om värmekällan skulle bli för varm.
Värmekabel - Finns i många längder och går att använda till både träterrarium och glasterrarium då de är beklädda med ett silikonöverdrag som gör dem fukttåliga. Vid användning i träterrarium dras kabeln lämpligast in genom ett litet hål i bak eller i sidan på terrariet och fästes sedan i botten med eltejp. Kabeln bör täcka ca 1/3 av terrariets bottenyta. Vid användning till glasterrarium bör kabeln placeras under terrariet med hjälp av en frigolitskiva där man gör ett spår att lägga kabeln i.
Värmematta - Finns i olika watt och storlekar och rekommenderas endast till glasterrarium. En värmematta ska alltid placeras under terrariet då de ofta är fuktkänsliga. Placeras under terrariet (helst med luftspalt mellan mattan och terrariet) och kopplas till en dimmer för att reglera temperaturen. Vid för hög temperatur kan glaset på terrariet spricka och ormen riskerar att bränna sig på glaset.
Värmelampa - Finns i massor av olika fabrikat och styrkor, med eller utan ljus. Lampan ska placeras i en anpassad sockel som ska monteras på ett säkert sätt på ena sidan i terrariet. Eftersom sockeln och lampan blir väldigt varma ska dessa delar skyddas med ett säkerhetsnät så att ormen inte kan komma åt de varma delarna och bränna sig.
Jag rekommenderar inte värmestenar eller liknande värmekällor då de inte brukar vara pålitliga.
Dygnsrytm
Ormens dygnsrytm styrs av värme och ljus. Sommartid bör ljuset vara tänt ca 10 timmar och vintertid några timma mindre. I vilt tillstånd sjunker temperaturen något under natten och därför kan man låta graderna sjunka något under nattetid genom att stänga av värmen i terrariet.
Terrariet är den viktigaste delen när det gäller ormhållning. Terrariet är ormens hem där den ska kunna känna sig trygg och utöva sina naturliga beteenden. En annan viktig del är att det också ska vara fint för ögat att se på.
Terrariets storlek
I L80 (Djurskyddsmyndighetens föreskrifter och allmänna råd om villkor för hållande, uppfödning och försäljning m.m. av djur avsedda för sällskap och hobby) kan man hitta en storlekskravstabell för olika djurslag.
För en majsorm med en längd på 101-125cm kräver en bottenyta på 0,43m² medans en majsorm med en längd på 125-150cm kräver en bottenyta på 0,63m².
Ett terrarium med måtten 120x60x60 fungerar väl till en fullvuxen majsorm.
Inredning
När man väljer inredning till sitt terrarium ska man tänka på att försöka återskapa en så naturlig och trygg miljö som möjligt. Som bottensubstrat kan man använda till exempel alspån, hampaströ och reptilbark. Vissa majsormar tycker om att gräva ner sig och därför kan man vara generös med mängden substrat.
En stor gren ger ett naturligt intryck och ger ormen en möjlighet att klättra då vissa majsormar är riktiga atleter. Om du plockar grenar ute i naturen så var noga med att inte välja barrträd (innehåller terpener).
Terrariet ska inredas med minst två gömställen - Ett på den varma sidan och ett på den kalla sidan.
Vissa individer tycker om att svalka sig med ett bad och därför bör man erbjuda det genom att ha en vattenskål med färskt vatten som är stor nog för hela ormen att krypa ner i om den skulle vilja. Vattenskålen hjälper även till att hålla luftfuktigheten lite högre.
Plastväxter ger ett naturligt intryck och ger också möjlighet för ormen att gömma sig i. Levande växter kan också användas och de hjälper också till att hålla fuktigheten lite högre. Eftersom majsormar inte är växtätare så kan man använda de flesta levande växter som finns att hitta i butik. Undvik dock växter med taggar eller vassa blad.
Fuktighet
Majsormar lever i det vilda i en fuktigare miljö än vad vi har i Sverige. Därför behöver man stimulera fuktigheten i terrariet genom att spraya i terrariet med jämna mellanrum. Extra viktigt är att höja fuktigheten lite extra när det är dags att ömsa.
Ett mycket bra komplement till sprayning är att ställa in en fuktlåda där ormen själv kan välja att ligga när den vill ha lite fuktigare. Det brukar vara ett mycket populärt gömställe som används flitigt av de flesta majsormar, framförallt när de ligger i öms. En fuktlåda är mycket enkelt att tillverka själv. Det man behöver är en godislåda eller liknande i lämplig storlek. I locket klipper man ett hål som är stort nog för att ormen ska kunna ligga dubbelvikt genom det utan att fastna. Lådan fylls med ett fuktigt materiel tex sphagnummossa (vitmossa) som kan hittas i vår natur, eller Exo Terras ForestMoss. Mossan behöver inte bytas ut varje gång utan kan återfuktas många gånger. Tips på hur du tillverkar en fuktlåda hittar du här.
Värme
Ormar är växelvarma djur, vilket betyder att de själva inte kan reglera sin kroppstemperatur utan påverkas av temperaturen i sin omgivning. Värmen i terrariet är därför mycket viktig för att simulera ett mer naturligt klimat och också för att matsmältningen ska fungera normalt. Genom styrning av värmen kan man också simulera dygnsrytmen och årstider.
Terrariet ska ha en svalare och en varmare sida så att ormen själv kan reglera sin kroppstemperatur.
Temperatur på sval sida = 24-25°C
Temperatur på varm sida = 30-35°C
För att reglera temperaturen i ett terrarium finns massor med alternativ till värmekällor anpassade till terrarium. Oavsett vilket alternativ man väljer så är det viktigt att koppla värmekällan till en dimmer så att man själv kan styra värmen så att djuret inte kan bränna sig om värmekällan skulle bli för varm.
Värmekabel - Finns i många längder och går att använda till både träterrarium och glasterrarium då de är beklädda med ett silikonöverdrag som gör dem fukttåliga. Vid användning i träterrarium dras kabeln lämpligast in genom ett litet hål i bak eller i sidan på terrariet och fästes sedan i botten med eltejp. Kabeln bör täcka ca 1/3 av terrariets bottenyta. Vid användning till glasterrarium bör kabeln placeras under terrariet med hjälp av en frigolitskiva där man gör ett spår att lägga kabeln i.
Värmematta - Finns i olika watt och storlekar och rekommenderas endast till glasterrarium. En värmematta ska alltid placeras under terrariet då de ofta är fuktkänsliga. Placeras under terrariet (helst med luftspalt mellan mattan och terrariet) och kopplas till en dimmer för att reglera temperaturen. Vid för hög temperatur kan glaset på terrariet spricka och ormen riskerar att bränna sig på glaset.
Värmelampa - Finns i massor av olika fabrikat och styrkor, med eller utan ljus. Lampan ska placeras i en anpassad sockel som ska monteras på ett säkert sätt på ena sidan i terrariet. Eftersom sockeln och lampan blir väldigt varma ska dessa delar skyddas med ett säkerhetsnät så att ormen inte kan komma åt de varma delarna och bränna sig.
Jag rekommenderar inte värmestenar eller liknande värmekällor då de inte brukar vara pålitliga.
Dygnsrytm
Ormens dygnsrytm styrs av värme och ljus. Sommartid bör ljuset vara tänt ca 10 timmar och vintertid några timma mindre. I vilt tillstånd sjunker temperaturen något under natten och därför kan man låta graderna sjunka något under nattetid genom att stänga av värmen i terrariet.
Matning
Att mata sin orm kan man göra på lite olika sätt. Det viktigaste är att prova sig fram och känna vad som känns bäst för just sin egen orm.
Många väljer att plocka ut ormen och lägga den i en "matningslåda". Där får den äta i lugn och ro och samtidigt kan man passa på att gå igenom terrariet, städa, inreda eller vad man nu har för planer. Detta fungerar på de flesta ormar men det finns undantag där ormen mest blir stressade av att bli förflyttad till en låda för att äta. Denna stress kan göra att ormen inte alls vill ha någon mat. Därför kan man också mata i terrariet (jag själv matar alla mina ormar i terrariet).
En majsorm klarar sig fint på möss livet ut. Till en vuxen orm kan man utan problem ge flera byten om ormen verkar mera hungrig. Man kan såklart ge råttor men vissa majsormar tycker inte om lukten av råtta och vill därför hellre ha möss.
För att ormen ska växa normalt och få i sig den näring den behöver så krävs det också att man matar med tillräckligt stora byten. Till en juvenil ges pinkie och allt eftersom ormen växer ska man också öka storleken på bytet. En tumregel är att man kan ge ett byte som är lika stort som ormens tjockaste del.
En vuxen majsorm behöver inte matas lika ofta som en yngre individ eller en juvenil. Ger man dessutom stora eller flera byten behöver man inte mata lika ofta som när man ger små byten. I det vilda äter majsormen inte på regelbundna tider och därför behöver man inte vara så noga med att mata med exakta mellanrum.
Vid matning med frysfoder måste man vara noga med att tina fodret ordentligt. Genom att värma fodret i varmt vatten simulerar man ett levande bytes kroppstemperatur som kan trigga ormens jaktinstinkt.
Att mata sin orm kan man göra på lite olika sätt. Det viktigaste är att prova sig fram och känna vad som känns bäst för just sin egen orm.
Många väljer att plocka ut ormen och lägga den i en "matningslåda". Där får den äta i lugn och ro och samtidigt kan man passa på att gå igenom terrariet, städa, inreda eller vad man nu har för planer. Detta fungerar på de flesta ormar men det finns undantag där ormen mest blir stressade av att bli förflyttad till en låda för att äta. Denna stress kan göra att ormen inte alls vill ha någon mat. Därför kan man också mata i terrariet (jag själv matar alla mina ormar i terrariet).
En majsorm klarar sig fint på möss livet ut. Till en vuxen orm kan man utan problem ge flera byten om ormen verkar mera hungrig. Man kan såklart ge råttor men vissa majsormar tycker inte om lukten av råtta och vill därför hellre ha möss.
För att ormen ska växa normalt och få i sig den näring den behöver så krävs det också att man matar med tillräckligt stora byten. Till en juvenil ges pinkie och allt eftersom ormen växer ska man också öka storleken på bytet. En tumregel är att man kan ge ett byte som är lika stort som ormens tjockaste del.
En vuxen majsorm behöver inte matas lika ofta som en yngre individ eller en juvenil. Ger man dessutom stora eller flera byten behöver man inte mata lika ofta som när man ger små byten. I det vilda äter majsormen inte på regelbundna tider och därför behöver man inte vara så noga med att mata med exakta mellanrum.
Vid matning med frysfoder måste man vara noga med att tina fodret ordentligt. Genom att värma fodret i varmt vatten simulerar man ett levande bytes kroppstemperatur som kan trigga ormens jaktinstinkt.
Musstorlekar
Matvägran
Ibland kan en orm hoppa över en måltid eller två. Detta är ingenting att oroa sig över i första taget då en majsorm klarar sig väldigt länge utan mat.
Orsakerna till att den inte vill äta kan vara många:
Ibland kan en orm hoppa över en måltid eller två. Detta är ingenting att oroa sig över i första taget då en majsorm klarar sig väldigt länge utan mat.
Orsakerna till att den inte vill äta kan vara många:
- Ormen är helt enkelt inte hungrig
- Ömsning - Ormen ligger i öms
- Dräktighet - En dräktig hona kan matvägra då hon känner sig osmidig med ägg i magen
- Parningssäsong - En parningssugen hane kan matvägra (främst på våren) när hormonerna flödar
- Stress - Ormen är stressad av för mycket hantering, fel inredning eller störande och högljud omgivning eller stressad av en annan orm i samma terrarium
- Värme - För låg värme i terrariet kan hämma matlusten och påverka matsmältningen
- Sjukdom - Om ormen matvägrat under en längre tid och ovanstående alternativ har setts över kan ormen vara sjuk och skall tas till veterinär.
Ömsning
Allt eftersom ormen växer behöver den byta sitt gamla skinn. Det gör den genom så kallad ömsning. Unga individer ömsar oftare än fullvuxna individer där det kan gå flera månader mellan ömsningarna.
När en orm ska ömsa bildas ömsvätska under det gamla skinnet och ett nytt skinn tar form. Under den här tiden blir ormens ögon mjölkiga av ömsvätskan och ormen ser mycket dåligt. Några dagar innan det är dags för ormen att släppa det gamla skinnet försvinner ömsvätskan och ormen återfår sin normala färg igen. Skinnet dras sedan av med början vid huvudet (skinnet vänds ut och in).
Tänk på att inte hantera en orm under ömsperioden eftersom det kan orsaka en störning i processen och ömsvätska kan läcka ut vilket kan försvåra ömsningen.
Se över det ömsade skinnet så att det är helt och fint och att ormen fått av sig både svanstippen och "ögonen". Om ormen inte lyckats få av sig hela skinnet kan man behöva hjälpa den genom att antingen bada den eller fukta ormen på annat sätt och mycket försiktigt avlägsna det skinn som är kvar. Tänk på att inte dra av skinnet fort! Ormen kan då ta skada! Om delar av skinnet sitter kvar på till exempel svansen och inte avlägsnas kan det gamla skinnet strypa blodtillförseln när ormen växer, vilket kan leda till att en del av svansen dör och tappas tillslut.
Om du inte har en fuktlåda i terrariet så kan du med fördel spraya lite extra vid ömsning för att öka luftfuktigheten och hjälpa ormen på traven lite.
Man brukar säga att ömsskinnet är si sådär 20% längre än ormens riktiga längd.
Allt eftersom ormen växer behöver den byta sitt gamla skinn. Det gör den genom så kallad ömsning. Unga individer ömsar oftare än fullvuxna individer där det kan gå flera månader mellan ömsningarna.
När en orm ska ömsa bildas ömsvätska under det gamla skinnet och ett nytt skinn tar form. Under den här tiden blir ormens ögon mjölkiga av ömsvätskan och ormen ser mycket dåligt. Några dagar innan det är dags för ormen att släppa det gamla skinnet försvinner ömsvätskan och ormen återfår sin normala färg igen. Skinnet dras sedan av med början vid huvudet (skinnet vänds ut och in).
Tänk på att inte hantera en orm under ömsperioden eftersom det kan orsaka en störning i processen och ömsvätska kan läcka ut vilket kan försvåra ömsningen.
Se över det ömsade skinnet så att det är helt och fint och att ormen fått av sig både svanstippen och "ögonen". Om ormen inte lyckats få av sig hela skinnet kan man behöva hjälpa den genom att antingen bada den eller fukta ormen på annat sätt och mycket försiktigt avlägsna det skinn som är kvar. Tänk på att inte dra av skinnet fort! Ormen kan då ta skada! Om delar av skinnet sitter kvar på till exempel svansen och inte avlägsnas kan det gamla skinnet strypa blodtillförseln när ormen växer, vilket kan leda till att en del av svansen dör och tappas tillslut.
Om du inte har en fuktlåda i terrariet så kan du med fördel spraya lite extra vid ömsning för att öka luftfuktigheten och hjälpa ormen på traven lite.
Man brukar säga att ömsskinnet är si sådär 20% längre än ormens riktiga längd.
Dvalning/Vintervila
Hurvida man bör dvala majsormar eller inte finns det många diskussioner om. En majsorm kan leva ett långt och friskt liv utan att dvalas, men väljer man att dvala sin orm ska det göras regelbundet varje år. Vanligast är att man som uppfödare dvalar eller ger sina ormar en så kallad vintervila för att simulera den naturliga cykeln inför kommande parningssäsong.
Dvalning
När man ska dvala en orm är det viktigt att man sänker värmen och drar ner på ljustimmarna i terrariet under några veckors tid för att härma en årstidsväxling. Under denna tid måste ormen tömma tarmen ordentligt eftersom matsmältningsapparaten stängs ner under dvalningen. Har ormen mat kvar i magen kommer den att ruttna och ormen kan dö. Därför ska ormen inte matas på minst 4 veckor före dvalning.
Under dvalnigen förvaras ormen lämpligast i en hammarplastlåda i lämplig storlek och bottensubstrat. Ormen ska under hela dvalan ha tillgång till en vattenskål. Lådan ställs i ett svalt rum med 10-13°C i ca 1-1,5 månad. Ormen ska tittas till och vattnet ska bytas minst två gånger i veckan.
När det är dags för ormen att vakna igen ökar man graderna successivt under några dagar eller ställer lådan i rumstemperatur. Slutligen släpper man in ormen i terrariet igen och provar ge den mat.
En orm i dålig kondition eller på annat sätt sjuk orm ska inte dvalas!
Vintervila
En annan metod för att förbereda inför parningssäsong är att ge ormen en vintervila.
Under vintervilan kan ormen vara kvar i sitt terrarium under hela processen. Man börjar också här med att sänka värmen och ljustimmarna successivt under några veckor. Tillsist stänger man av värmen helt och låter ljuset vara tänt bara några timmar om dagen i 1,5-2 månaders tid. Under denna tid ska ormen ha begränsat med mat eller ingen mat alls.
Värmen och ljustimmarna ökas sedan igen och ormen kan prova matas ordentligt.
En orm i dålig kondition eller på annat sätt sjuk orm ska inte vintervilas!
Hurvida man bör dvala majsormar eller inte finns det många diskussioner om. En majsorm kan leva ett långt och friskt liv utan att dvalas, men väljer man att dvala sin orm ska det göras regelbundet varje år. Vanligast är att man som uppfödare dvalar eller ger sina ormar en så kallad vintervila för att simulera den naturliga cykeln inför kommande parningssäsong.
Dvalning
När man ska dvala en orm är det viktigt att man sänker värmen och drar ner på ljustimmarna i terrariet under några veckors tid för att härma en årstidsväxling. Under denna tid måste ormen tömma tarmen ordentligt eftersom matsmältningsapparaten stängs ner under dvalningen. Har ormen mat kvar i magen kommer den att ruttna och ormen kan dö. Därför ska ormen inte matas på minst 4 veckor före dvalning.
Under dvalnigen förvaras ormen lämpligast i en hammarplastlåda i lämplig storlek och bottensubstrat. Ormen ska under hela dvalan ha tillgång till en vattenskål. Lådan ställs i ett svalt rum med 10-13°C i ca 1-1,5 månad. Ormen ska tittas till och vattnet ska bytas minst två gånger i veckan.
När det är dags för ormen att vakna igen ökar man graderna successivt under några dagar eller ställer lådan i rumstemperatur. Slutligen släpper man in ormen i terrariet igen och provar ge den mat.
En orm i dålig kondition eller på annat sätt sjuk orm ska inte dvalas!
Vintervila
En annan metod för att förbereda inför parningssäsong är att ge ormen en vintervila.
Under vintervilan kan ormen vara kvar i sitt terrarium under hela processen. Man börjar också här med att sänka värmen och ljustimmarna successivt under några veckor. Tillsist stänger man av värmen helt och låter ljuset vara tänt bara några timmar om dagen i 1,5-2 månaders tid. Under denna tid ska ormen ha begränsat med mat eller ingen mat alls.
Värmen och ljustimmarna ökas sedan igen och ormen kan prova matas ordentligt.
En orm i dålig kondition eller på annat sätt sjuk orm ska inte vintervilas!
Parning & Ägg
Majsormar kan para sig året om men vanligast är att man, som i naturen, parar dem på våren. Många dvalar eller ger sina ormar en vintervila för att stimulera den naturliga instinkten inför parningssäsongen. Efter en dvalning/vila ska ormarna ha kommit igång med allt ordentligt igen innan de sätts ihop för parning.
För att en hona ska räknas som avelsklar ska hon väga minst 300 gram och vara minst två år gammal. Hon ska också vara frisk och i bra kondition. En hona som inte är avelsklar löper större risk att drabbas av äggnöd vilket innebär att hon inte får ut äggen. Äggnöd kan få förödande konsekvenser och i många fall avlider honan.
Honan utsöndrar ett ämne som kallas feromoner som gör hanen intresserad. Han glider över honans kropp och följer efter henne om hon försöker komma undan. Vid själva parningen lindar de sina svansar runt varandra och hanen lyfter honans svans för att komma åt att para henne.
Honan bär äggen i normalt 50-60 dagar. Under denna tid kan honan verka orolig, grinig och kan även matvägra. Matvägran beror på att honan känner sig osmidig med alla ägg i magen. Nära äggläggningen ömsar honan - det så kallade pre-äggömset. Efter detta öms kan man räkna med ägg inom 14 dagar och honan brukar vara mycket aktiv i sitt letande efter en lämplig plats att lägga sina ägg på. Viktigt är nu att man har förberett en lämplig äggläggningslåda där honan kan lägga sina ägg. Ett enkelt sätt att tillverka en sådan låda är att använda en godislåda eller liknande i lämplig storlek, klippa upp ett hål i locket där hon kan ta sig in (ormen ska kunna ligga dubbelvikt genom hålet utan att fastna), och sedan fylla lådan med ett fuktigt materiel såsom sphagnummossa eller vermikulit.
En hona kan ta god tid på sig att lägga sina ägg och därför är det viktigt att låta henne göra det i lugn och ro. När man är säker på att hon är färdig är det viktigt att känna igenom henne så att hon inte har något ägg kvar i magen. Ett ägg som fastnat eller på annat sätt inte kommit ut kan få förödande konsekvenser.
Det händer ibland att honan lägger obefruktade ägg. De obefruktade äggen är oftast gula och fula medans befruktade ägg är benvita och fina. Man kan försiktigt genomlysa äggen med en lampa för att se om äggets insida har ett nätverk av kärl - då är ägget befruktat.
Kläckning
Äggen ska med fördel ligga kvar i ägglådan som flyttas till en äggkläckare. Äggen kan sitta ihop i en klump och det är helt normalt (försök inte sära på dem då de kan skadas). Äggen är mycket känsliga och man ska vara försiktig så att man inte råkar vända på ett ägg eftersom embryot då kan drunkna. Äggen kan med fördel "bäddas in" med fuktig mossa för att tillgodose dem med tillräckligt med fukt. Äggen får inte utsättas för rent vatten eller dropp från kondens, därför kan mossa även fungera som ett skydd när man fuktar eller om det bildas kondensdroppar i kläckaren.
Temperaturen i kläckaren ska ligga på 26-29 grader (ej över 30 grader) och hålla en jämn fuktighet. Äggen kläcks efter ca 60-70 dagar. Högre temperatur innebär snabbare kläckningstid. Lägre temperatur innebär längre kläckningstid och ger oftast större och mer livskraftiga juveniler. Någon vecka före kläckning kan äggen sjunka ihop lite.
Med en så kallad äggtand gör juvenilen ett snitt i ägget och tittar sedan fram. Det kan ta flera timmar eller upp till ett helt dygn innan juvenilen känner sig redo att lämna ägget. Under tiden de ligger kvar i ägget drar de också in gulesäcken som fungerar som ett förta näringstillskott. Därför är det viktigt att låta juvenilen ta sin tid i ägget.
Juvenilen
När juvenilerna har krupit ur sina ägg ska de bo en och en. Lämpligast är att ha dem i godislådor första tiden. Allt eftersom de växer kan man uppgradera till större hammarplastlådor.
Även juveniler ska ha rätt värme och luftfuktighet. Man kan med fördel använda en värmekabel som man ställer en del av lådan på. Många använder även små växthus med hyllor som kan köpas på tex Jula eller Biltema.
Inreda lådan
Första tiden är det lämpligt att använda hushållspapper som bottenmaterial i lådan, dels för att det är lätt att hålla rent och dessutom ser man tydligt att juvenilen kommer igång med bajsningen ordentligt. Senare, när man uppgraderar lådan kan man gå över till vanligt bottenmaterial.
Minst ett gömställe ska också finnas för att juvenilen ska känna sig trygg. Som gömställe kan man använda en kartong, pappersrulle eller liknande. På djurbutiker brukar det även finnas små plasthus eller grottor som passar bra åt en liten juvenil.
I lådan ska det även finnas en vattenskål - gärna något med lite tyngd i så att den inte kan vältas. Jag använder värmeljushållare i glas från IKEA.
Matning och ömsning
Innan man ger juvenilen den första matbiten ska man invänta det första ömset som vanligtvis sker inom en vecka. Efter att den har ömsat kan man prova ge en tinad muspinkie.
Om juvenilen inte vill äta kan man prova ge "kokt pinkie" : Koka upp vatten i en kastrull. Lägg den frysta pinkisen i ett glas och häll över det kokande vattnet. Låt pinkisen ligga i hetvattnet i ca 30 sekunder. Låt den sedan svalna helt och prova ge den till juvenilen.
Majsormar kan para sig året om men vanligast är att man, som i naturen, parar dem på våren. Många dvalar eller ger sina ormar en vintervila för att stimulera den naturliga instinkten inför parningssäsongen. Efter en dvalning/vila ska ormarna ha kommit igång med allt ordentligt igen innan de sätts ihop för parning.
För att en hona ska räknas som avelsklar ska hon väga minst 300 gram och vara minst två år gammal. Hon ska också vara frisk och i bra kondition. En hona som inte är avelsklar löper större risk att drabbas av äggnöd vilket innebär att hon inte får ut äggen. Äggnöd kan få förödande konsekvenser och i många fall avlider honan.
Honan utsöndrar ett ämne som kallas feromoner som gör hanen intresserad. Han glider över honans kropp och följer efter henne om hon försöker komma undan. Vid själva parningen lindar de sina svansar runt varandra och hanen lyfter honans svans för att komma åt att para henne.
Honan bär äggen i normalt 50-60 dagar. Under denna tid kan honan verka orolig, grinig och kan även matvägra. Matvägran beror på att honan känner sig osmidig med alla ägg i magen. Nära äggläggningen ömsar honan - det så kallade pre-äggömset. Efter detta öms kan man räkna med ägg inom 14 dagar och honan brukar vara mycket aktiv i sitt letande efter en lämplig plats att lägga sina ägg på. Viktigt är nu att man har förberett en lämplig äggläggningslåda där honan kan lägga sina ägg. Ett enkelt sätt att tillverka en sådan låda är att använda en godislåda eller liknande i lämplig storlek, klippa upp ett hål i locket där hon kan ta sig in (ormen ska kunna ligga dubbelvikt genom hålet utan att fastna), och sedan fylla lådan med ett fuktigt materiel såsom sphagnummossa eller vermikulit.
En hona kan ta god tid på sig att lägga sina ägg och därför är det viktigt att låta henne göra det i lugn och ro. När man är säker på att hon är färdig är det viktigt att känna igenom henne så att hon inte har något ägg kvar i magen. Ett ägg som fastnat eller på annat sätt inte kommit ut kan få förödande konsekvenser.
Det händer ibland att honan lägger obefruktade ägg. De obefruktade äggen är oftast gula och fula medans befruktade ägg är benvita och fina. Man kan försiktigt genomlysa äggen med en lampa för att se om äggets insida har ett nätverk av kärl - då är ägget befruktat.
Kläckning
Äggen ska med fördel ligga kvar i ägglådan som flyttas till en äggkläckare. Äggen kan sitta ihop i en klump och det är helt normalt (försök inte sära på dem då de kan skadas). Äggen är mycket känsliga och man ska vara försiktig så att man inte råkar vända på ett ägg eftersom embryot då kan drunkna. Äggen kan med fördel "bäddas in" med fuktig mossa för att tillgodose dem med tillräckligt med fukt. Äggen får inte utsättas för rent vatten eller dropp från kondens, därför kan mossa även fungera som ett skydd när man fuktar eller om det bildas kondensdroppar i kläckaren.
Temperaturen i kläckaren ska ligga på 26-29 grader (ej över 30 grader) och hålla en jämn fuktighet. Äggen kläcks efter ca 60-70 dagar. Högre temperatur innebär snabbare kläckningstid. Lägre temperatur innebär längre kläckningstid och ger oftast större och mer livskraftiga juveniler. Någon vecka före kläckning kan äggen sjunka ihop lite.
Med en så kallad äggtand gör juvenilen ett snitt i ägget och tittar sedan fram. Det kan ta flera timmar eller upp till ett helt dygn innan juvenilen känner sig redo att lämna ägget. Under tiden de ligger kvar i ägget drar de också in gulesäcken som fungerar som ett förta näringstillskott. Därför är det viktigt att låta juvenilen ta sin tid i ägget.
Juvenilen
När juvenilerna har krupit ur sina ägg ska de bo en och en. Lämpligast är att ha dem i godislådor första tiden. Allt eftersom de växer kan man uppgradera till större hammarplastlådor.
Även juveniler ska ha rätt värme och luftfuktighet. Man kan med fördel använda en värmekabel som man ställer en del av lådan på. Många använder även små växthus med hyllor som kan köpas på tex Jula eller Biltema.
Inreda lådan
Första tiden är det lämpligt att använda hushållspapper som bottenmaterial i lådan, dels för att det är lätt att hålla rent och dessutom ser man tydligt att juvenilen kommer igång med bajsningen ordentligt. Senare, när man uppgraderar lådan kan man gå över till vanligt bottenmaterial.
Minst ett gömställe ska också finnas för att juvenilen ska känna sig trygg. Som gömställe kan man använda en kartong, pappersrulle eller liknande. På djurbutiker brukar det även finnas små plasthus eller grottor som passar bra åt en liten juvenil.
I lådan ska det även finnas en vattenskål - gärna något med lite tyngd i så att den inte kan vältas. Jag använder värmeljushållare i glas från IKEA.
Matning och ömsning
Innan man ger juvenilen den första matbiten ska man invänta det första ömset som vanligtvis sker inom en vecka. Efter att den har ömsat kan man prova ge en tinad muspinkie.
Om juvenilen inte vill äta kan man prova ge "kokt pinkie" : Koka upp vatten i en kastrull. Lägg den frysta pinkisen i ett glas och häll över det kokande vattnet. Låt pinkisen ligga i hetvattnet i ca 30 sekunder. Låt den sedan svalna helt och prova ge den till juvenilen.